I veckan visades min intervju med Peter Jonsson i mitt program Malou Efter tio i TV4. Peter var en mycket speciell person med ett viktigt budskap.
Jag träffade honom för första gången för drygt ett år sedan. Peter var expert på att hjälpa människor som råkat ut för stora tragedier. Han hade sett människor förlora sina nära och kära i 9/11-terrorattackerna, i tsunamin och många andra katastrofer. Han var utsänd för att trösta, lindra och vara medmänniska för de drabbade.
Så en dag drabbade katastrofen Peter. Han fick veta att han hade obotlig matstrupscancer som hade spritt sig till lever, lungor och lymfkörtlarna. Jag undrade förstås hur Peter som expert hanterade ett sådant budskap? Hade han bättre förutsättningar än andra? Ja, det hade han, men inte så mycket på grund av sitt arbete som krishanteringsexpert utan för sitt förhållningssätt till livet.
Peter hade levt i ett långt kärleksfullt äktenskap med Heléne. Han hade fyra barn som är unga vuxna i dag: tre döttrar och en son. Men det viktigaste var kanske ändå inte allt detta, utan Peters eget förhållningssätt till döden. Han vågade tala om döden och framför allt om livet.
I maj hörde Peter av sig och bad mig komma till Nyköpings lasarett där han låg.
– Jag har inte långt kvar. Jag är döende och jag vill att du kommer och gör en sista intervju. I media ser det alltid ut som om alla cancerpatienter klarar sig, men så är det inte. Jag vill vara en röst för de som inte klarar sig, men mitt budskap är att man kan ha ett gott liv ända fram till döden.
Jag reste till Nyköping och träffade Peter, hans hustru Heléne och de fyra barnen på sjukhuset. Peter satte upp delmål varje dag för att förlänga livet. Det var några viktiga saker han måste göra innan han dog. Ett av delmålen var att hålla sig vid liv tills jag kom för att göra intervjun.
– Jag vill förmedla att man kan ha det bra den sista tiden. Det är klart att jag känner sorg över att lämna Heléne och barnen. Att jag inte ska få uppleva barnbarnen. Men jämfört med den död jag har sett i olika katastrofer så är jag oerhört privilegierad: jag har min familj här på sjukhuset, personalen är väldigt bra och jag kommer att få morfin mot smärta och ångest. Jag kommer att få en privilegierad död.
Peter berättade hur familjen förberedde sig inför hans död. De talade mycket och allvarligt om rädslan, sorgen och saknaden. Men det fanns också mycket glädje och skratt kring Peters sjukbädd.
– Vi har filmkvällar, dricker skumpa och har väldigt mycket kul. Jag har satt upp olika delmål för att leva vidare. Ett var att träffa dig och få berätta detta för dig och andra, ett annat är att se hockey-VM och ett tredje är att fira min födelsedag. Jag fyller 55 år om två dagar.
Jag hade känt mig lite orolig inför mötet med Peter. Jag är som många andra rädd för döden. Men mötet med Peter blev trösterikt och något jag kommer att bära med mig hela livet.
Jag var inte ensam om att känna så. Massor av människor har sett intervjun med Peter. Det är ett av TV4:s mest sedda klipp.
Just denna allhelgonahelg när många besöker kyrkogården, tänder ljus och minns sina nära och kära som inte längre finns, så kan det vara bra att stanna upp och fundera över vad som är viktigt i livet.
Peter som visste att han inte hade långt kvar, dog den 8 maj, fem dagar efter mitt besök. Han var modig och klok. När jag tänker på Peter var det inte döden som han egentligen talade om utan vikten att ta vara på livet. Det stannade kvar hos mig.
För dig som vill se intervjun med Peter och hans hustru Heléne finns en länk här nedan.
Malou